måndag 4 november 2013

Hejdå

Jag jobbar på en ny fin sida där jag skall lägga upp arbeten jag gör. Tidsoptimisten stängde ned denna blogg "tills den nya blir klar" men på begärna öppnar jag nu denna igen. Håll till godo med vad gott och gammalt som finnes här. Så småningom kommer en ny virtuell godispåse.

torsdag 11 april 2013

FÄÄÄÄÄRDIIIIIIIIIG!!!!!!!!

Alltså. fem dygn på serieskolan. Arbeta på arbetsprover. Psykos! Skivaren funkar inte. Den funkar igen. Den funkar inte. Den funkar igen. Scannern funkar inte! De e lugnt den funkar. Sedan att sitta i samma rum som Ellen Karamellen är ju underbart, men vad betyder det när jag totalt tappat min psykiska välmående?

Ett fantastiskt fanzine är slutprodukten. Köp det. Skit i det. Gör vad du vill. Men håll fan tummarna för att jag kommer in någonstans till hösten.

20 kronor och denna kan va din.




obs att photoboothmapparna på skolan endast innehåller bilder på mig och Ellen. Och jag går ändå inte här.

tisdag 12 mars 2013

Nödbromsen

Det är som att varje gång någonting känns lite för bra just nu så går någon slags nödreaktion igång hos mig: är det verkligen så bra som det verkar? Kan det verkligen vara så lätt? Slutsatsen blir nästan alltid att det är nog ganska förjävligt trots allt. Vilken sida av mig själv jag skall lyssna är ett mysterium och vissa dagar får tillägnas endast detta.

Xoxo, er dramaqueen 4ever

fredag 1 mars 2013

4 December


Jag är verkligen ingen morgonmänniska. Liksom på bilden är det morgon nu, om än liite mindre deprimerande omständigheter. Likt förbannat härjar mitt morgonhumör och jag orkar dessvärre inte lägga någon större kärlek och omsorg på att få bilden finare än såhär. passar sig kanske.

Nu skall jag somna om. Tills dess att schemaläggningen av inlägget plingar till och detta skickas ut i bloggosfären måhända.

onsdag 27 februari 2013

3 December





Mina damer, herrar. Tantpojkar och gubbkärringar. Så var det dags för tredje december. En svamlande, rantande liten saga om nästan ingenting. Det är märkligt hur det blir när en ritar tysta serier, utan pratbubblor. Det blir som att det byggs upp en mur av tystnad och första bubblan känns så jäkla störig. Som om den skriker och härjar med sin närvaro. Lite som om du är den första att tala i ett rum där alla hittils viskat. Det här var mitt sätt att spräcka den tystnaden.

Slem och klem. 
◊∆◊∆◊∆◊∆◊∆◊∆◊∆◊∆◊∆◊∆◊

2 december


1 December